Religionernas enhet.

 

Älska  alla - Tjäna alla

När människor börjar sitt sökande efter Gud, är de ofta osäkra om vägen eftersom det finns så många olika religioner med olika religiösa traditioner. Sathya Sai Babas andliga undervisning vänder sig till en mycket bred krets tillämpas av alla. Den är både enkel och djup. Det sätt som Han presenterar sitt andliga budskap på är nytt men innehållet är tidlöst, sakligt och lättförståeligt. Det går rakt till sökarens hjärta. Han vet att han hör sanningen.

Sathya Sai Baba lämnade efter sig ett ovärderligt arv av andlig kunskap i form av många föredrag han hållit och böcker som han skrivit genom åren. Det finns också en stor samling av litteratur skriven av hängivna som berättar om den ovärderliga lärdom de fått genom sina personliga upplevelser med honom. Sathya Sai Babas undervisning omfattar varje aspekt av ett andligt liv och kommer utan tvekan att bli föremål för forskares och hängivnas djupgående studier under kommande generationer och framför allt för seriösa sökare av sanning och verklighet. Innebörden i Sathya Sai Babas andliga undervisning är djup och bred och har inverkan på alla aspekter av våra liv både världsligt och andligt. Nedanstående artikel behandlar det centrala i hans undervisning.

 

Kärlek är grundprincipen i alla religioner.

Sathya Sai Baba har alltid varit mycket tydlig och gjort det enkelt för oss att förstå hans budskap. Han sa att det bara finns en religion - Kärlekens religion. Hans uttalande hänvisar till religionernas innersta kärna och huvudsakliga innebörd - Kärlek.  Kärlek till Gud och till våra medmänniskor. Denna kärlek är grunden i alla religioner. Sathya Sai Baba förklarade att alla religioner är olika vägar som leder till ett och samma mål. Han sa:

"Den grundläggande sanningen i alla religioner är en och densamma. De filosofiska idéerna eller andliga traditionerna och metoderna som används kan variera men det slutliga målet är endast ett.  Alla religioner förkunnar Guds enhet och predikar om utveckling av Universell kärlek utan hänsyn till samhällsklass, trosbekännelse, land eller hudfärg."

Under ett föredrag i Nairobi, Kenya den 4 juli1968 sa Sathya Sai Baba:

"Jag har kommit för att tända kärlekens lampa i era hjärtan, för att se till att den lyser dag efter dag med alltmer ökad lyster. Jag har kommit för att berätta för er om denna universella, enhetliga tro, denna andliga princip, denna kärlekens väg, denna plikt att älska, denna skyldighet att älska."

Kärleksbudskapet finns i många andliga traditioners undervisning.  Här bör t.ex. de tre stora abrahamistiska religionerna uppmärksammas: Judendom, Kristendom och Islam. 

                                                                                                                    

                                                                                                                    

Rabbin Akiva ben Yosef (50 - 135 e.Kr.) var ett stort judiskt helgon och ansågs enligt traditionen som en av de tidigaste grundarna av Rabbinsk Judendom. Rabbi Akiva ansåg Judendomen vara en kärlekens religion. Från Tora-böckerna valde han två verser som stöd för sin åsikt. Den första är från Femte mosebok 6:5 

”Ni skall älska er Gud med hela ert hjärta, hela er själ och med hela er förmåga". Den andra är från Tredje mosebok 19:18: "Älska din nästa så som du älskar dig själv"

I Talmud (den ursprungliga källan till judisk religiös lag) finns en berättelse om Rabbi Hillel, en känd judisk ledare, lärd person och helgon samt en av de viktigaste personerna i judisk historia och som levde på Jesu tid. En hedning kom till honom och sa att han ville konvertera till Judendom om Hillel kunde lära honom hela Toran under den stund som han kunde stå på ett ben. Toran som är en del av den hebreiska bibeln innehåller de fem moseböckerna. Rabbi Hillel svarade: 

"Gör inte mot andra det som du själv hatar.  Det är hela innehållet i Toran. Resten är bara kommentarer till detta.. Gå och studera den".

Detta påminner oss om den "Gyllene regeln" men denna syn var en grundläggande del av Judendomen, långt före Hillels och Jesu tid. Det är en praktisk tillämpning av Toralagen om att älska din nästa som dig själv (Tredje mosebok 19:18), som Rabbi Akiva beskrev som kärnan i Toran.

En jurist frågade en gång Jesus vilket bud som var det viktigaste i lagen. Denna jurist var en Farisé, medlem av en gammal judisk sekt som betonade en strikt tolkning och efterlevnad av judisk lag både i dess muntliga som skriftliga form. När det gällde följandet av lagen var Fariséerna stränga. De var oerhört stolta och noggranna människor som ville vara säkra på att de inte bröt mot en enda lag. De kunde inte bara tio Guds bud utan också alla Torans 613 lagar.   

 

Enligt Matteusevangeliet 22:35-40:

Då ställde en av dem, en jurist, en fråga för att utmana honom: "Mästare, vilket bud är det största i lagen? Jesus svarade honom: "Du skall älska din Gud med hela ditt hjärta, hela din själ och med hela ditt sinne." Det är det första och största budet. Det andra hänger i hop med det: "Du skall älska din nästa som dig själv." På dessa två bud grundar sig alla lagar och profeter.

William C. Chittick, professor i religionsvetenskap vid State University of New York, en ledande översättare och uttolkare av klassiska islamiska filosofiska och mystiska texter, har skrivit mycket om islamsk filosofi. I sin artikel "Islam: En kärlekens religion" lade han stor vikt vid den omfattande litteratur om Islam som utforskar och förklarar kärlekens natur och bildar delar av Islams intellektuella arv. Han citerade Iban Qayyim al-Jawziyya, en känd 1300-talsteolog från Bagdad som sa att grunden till Islam är "Kärlek till Gud, närhet till Honom, och längtan att förenas med Honom", och att ”Uppenbarelseböckerna om Gud, från den första till den sista handlar om budordet om att älska".

Iban Arabi (1165-1240), en framstående sufimystiker och filosof, sa: Jag följer Kärlekens väg, och där kärleken kommer till uttryck, där är min religion, min tro.

   

                                       Vi är ett - utveckla ett enhetstänkande

Sathya Sai Baba förkunnade att det bara finns en Gud och han är allestädes närvarande. Gud är både formlös och inkarnerar i oändliga former. Alla namn och former är hans. Vi bör därför inte göra skillnad mellan en form (eller ett namn) och en annan, utan se alla former och namn som en och samma Gud som dyrkas överallt.

Sathya Sai Baba sa:

”Guds sanna boning är i varje människas hjärta, och samma Gud finns i alla varelser. Alla universums varelser är Guds skapelse och det finns ingenting i denna värld som inte är gudomligt. Alla är ett. När människan ser olikheter mellan en person och en annan beror det på känslor av "mitt och ditt". Allt vi ser i denna värld är en aspekt av gudomlighet. Det finns inget annat. Det existerar bara En i denna värld och det finns ingen annan”.

Denna känsla av åtskillnad, att vi är tydligt skilda från alla andra individer, är i djupaste mening overklig. Denna dröm om ren fysisk och avskild existens är en illusion. Enhet är hela universums och allt livs underliggande verklighet, därför att på dess djupaste nivå är skapelsen odelbar.

Vi uppmanas att utveckla känslan av enhet mellan människor oberoende av deras tro och nationalitet och vilken kontinent de bor på. Sathya Sai Baba brukade på sitt unika sätt påminna oss om att livet är en resa från "Jag till vi".

Thomas Merton, en amerikansk Trappistmunk, författare till många katolska böcker och en av 1900-talets största mystiker, hade en vision av enhet med alla människor. Han beskrev sin uppenbarelse på följande sätt:

”I ett shopping center i Louisville överväldigades jag plötsligt av en insikt om att jag älskade alla dessa människor, att de var mina och att jag var deras, att vi inte var annorlunda även om vi var totala främlingar för varandra. Det var som att vakna från en dröm om åtskildhet, en falsk självisolering i en speciell värld, en förnekelsens värld med skenbar helighet. Känslan av befrielse från denna skenbara åtskillnad var en sådan lättnad för mig att jag nästan skrattade högt för mig själv. Min glädje skulle kunna uttryckas på följande sätt:

Tack Gud för att jag är som andra människor, att jag bara är en människa bland andra människor. Det är en stor gåva att få tillhöra den mänskliga rasen. Det finns inget sätt att tala om för dessa människor att de vandrar omkring och skiner som solen. Jag såg plötsligt deras hjärtans hemliga skönhet och djup dit varken synd, begär eller självmedvetenhet kan nå, deras innersta verklighet, den person som var och en är i Guds ögon. Om de alla bara kunde se sig själva så som de verkligen är, om vi bara kunde se oss själva på det viset hela tiden, då skulle det aldrig mer finnas krig, hat, grymheter eller snålhet.”

Känslan av enhet är inte okänd för vetenskapsmän.

Albert Einstein sa:  

”En mänsklig varelse är en del av den helhet som vi kallar universum, en del som är begränsad i tid och rum. Hon upplever sig själv, sina tankar och känslor som något åtskilt från den övriga världen - en slags optisk illusion skapad av hennes medvetande. Denna illusion är ett slags fängelse som begränsar oss till våra personliga begär och tillgivenhet till bara några få nära oss. Vår uppgift bör vara att befria oss själva från detta fängelse genom att vidga våra cirklar av medkänsla till att omfatta alla levande varelser och hela naturen i dess skönhet. Det krävs ett helt nytt tankesätt för att mänskligheten ska överleva”.

Den amerikanske kvantfysikern David Bohm, allmänt känd som en av de mest betydelsefulla teoretiska fysikerna på 1900-talet, skrev:

”Vi har kommit fram till en ny uppfattning om en obruten helhet, som förnekar den klassiska idén om att världen kan uppdelas i separata delar som existerar och kan analyseras oberoende av varandra. Vi har vänt på den vanliga klassiska uppfattningen om att världens oberoende elementarpartiklar är den grundläggande verkligheten och att de olika systemen endast är speciella tillfälliga former och arrangemang av dessa partiklar. I stället säger vi att den oupplösliga enhet som hela universum utgör på kvantnivå är den grundläggande verkligheten, och att delarnas relativt oberoende uppförande endast är speciella och tillfälliga former inom denna helhet”

 

Gud är kärlek, lev i kärlek 

Sathya Sai Baba sa att Gud är kärlek och att Han blir berörd endast av att vi utvecklar och praktiserar kärlek. Kärlek är livets själva natur och utan den kan inget i denna värld existera. För människan är kärlek liv och kärlek är allt. Vi uppmanas att älska alla varelser såsom manifestationer av samma gudomlighet som är själva kärnan i oss. Det bästa sättet att göra detta är genom osjälviskt tjänande.

Sathya Sai Babas uppmaning till oss är "Börja dagen med kärlek, Fyll dagen med kärlek. Avsluta dagen med kärlek”. Vi bör göra kärleken till den dominerande kraften i våra liv genom att aktivt och oavbrutet öppna våra hjärtan för kärlek. Det är vägen till Gud.

Den framstående judiske1900-tals filosofen Martin Buber sa:

Den sanna betydelsen av ”älska din nästa” ska inte ses som ett bud från Gud som vi bör uppfylla, utan att genom det och i det möter vi Gud. Att existera skulle förbli meningslöst för dig om du inte själv tränger djupt ner i dess mening med aktiv kärlek och om du inte på detta sätt upptäcker meningen för din egen del”.....

I Johannes´ första brev 4:8 i bibeln står det: ”Den som inte älskar känner inte Gud för Gud är kärlek”.

Enligt boken Essential Sufism av James Fadiman och Robert Frager:    

För många är Sufism en kärlekens väg. Att älska andra, att älska denna världs skönhet, utvecklar förmågan att älska. Ju mer vi kan älska desto mer kan vi älska Gud. Att älska Gud är att uppleva Gud.

Den berömde persiske 1200-tals poeten och Sufi-mystikern Jalal ad-Din Muhammad Rumi, allmänt känd som Rumi, sa att älska är att nå Gud. Han skrev:

 

Satsa allt för kärleken,

om du är en sann mänsklig varelse.

Om inte, lämna denna församling.

Halvhjärtad inställning leder inte till upphöjdhet. 

Du gav dig av för att hitta Gud,

Ändå fortsätter du att stanna till vid simpla värdshus.

 

Buddha undervisade om kärleksfull vänlighet och medkänsla. Han förkunnade:

Låt inte någon bedra någon annan eller ringakta någon varelse.

Låt ingen på grund av ilska eller illvilja önska skada någon.

Såsom en mor skyddar sitt barn, sitt enda barn, med sitt eget liv   

så bör man vårda sig om alla levande varelser med oändlig kärlek.

Utstråla vänlighet  till hela världen: sprid den upp till himlen,

neråt mot djupen, utåt och obegränsat, 

befriad från hat och illvilja.

 

Sathya Sai Babas kända budskap “Älska alla - Tjäna alla” och “Hjälp alltid - Skada aldrig” sammanfattar hans undervisning om vikten av att leva i kärlek. Dessa enkla och vackra budskap förmedlar på ett kraftfullt sätt hjärtats språk.